Uppdraget; Manila Edt.
Uncle Alex wants YOU! Nej, det här är ingen kontakt annons.
Nu har jag en ide!
De kommande tre veckorna kommer jag tillbringa i Manila, huvudstad i Filippinerna. Jag vill nu att du ska hjälpa mig göra dessa tre veckor lite mer spännande.
Tillsammans ska du och jag göra vår egen Uppdraget bok. Ni läsare av bloggen får skriva i kommentarerna era uppdrag och sedan kommer jag utan någon slags hämning kasta mig över dessa och rapportera tillbaka till er med bildbevis eller filmer.
Era uppdrag kan vara galna, utmanande, extremt orumsrena eller politiskt inkorrekta. Jag är testdockan. Ni är förarna.
Så skriv in uppdrag. Be kompisar. Fråga kollegerna vid fikabordet när samtalet dör ut. Skapa något coolt. Var med och bidra till kanske vår generations mest ikoniska kulturprojekt.
Uppdraget; Manila Edt. Du, jag och ett uppdrag.
/Alexander Dangler
She's Generic Thief (video)
A Brand New Me
Min mejlkorg är alldeles överbelamrad av anti-semitiska hatmejl från bipolära apatiska barn i Afrika som varje dag följer min blogg och som den senaste veckan i förtvivlan funnit den ouppdaterad. Därför vill jag nu be om förlåtelse till Omumber, Simba och Karumbe och alla andra för att jag inte kunnat stilla ert outtröttliga sökande efter kvalitets journalistik.
Det var efter en, tyvärr alldeles tråkig och dramafattig, flygtur till Manila som jag insåg att den ihoplappade jag inte längre höll ihop. Tejpbitarna hade börjar lossna. Klistret torka ut. Jag var på väg att falla isär.
11 dagar på sjukhuset i Manila. 3 stycken röntegen. 1 Magnetröntgen av hjärnan. 1 Elektriskt shocktest. 1 hörseltest. 1 Akupunkturtest. 7 Blodprov. 264 liter dropp. Och så 18 timmar i ett öändligt trångt och extremt ensamt rör.
När jag sedan rullade ut från sjukhuset var jag en ny man. Det var så min läkare presenterade det i alla fall. En helt ny man. Det är det jag är nu.
/Alexander Dangler, en helt ny man
She's Generic Thief
Rockstar; mitt nya namn. Kanske lite överdrivet. Men jag känner att det är berättigat.
<<--- TRYCK PÅ PLAY KNAPPEN FÖR ATT SPELA
Den hade redan börjat revolutionera mitt liv. Nu har den helt förändrat det. Jag pratar om min gitarr såklart. Människans bäste vän.
När solen sakta gick ner bakom öarna i den Filippinska skärgården satt jag med den i handen. Sakta spelandes formade jag nya melodier och nya tankar. Långsamt formades en låt om det ända som egentligen tog upp mina tankar just då. En låt om henne.
Likt en dektektiv lyckades jag sedan hitta en studio att spela in den i. En amerikansk killle från Colorado hade en dröm om att bygga en perfekt studio. Med för lite pengar i USA bestämde han sig för att flytta hit där allt är miljoner gånger billigare och förverkliga denna dröm.
Så för 100 spänn i timmen fick jag en proffessionell studio, med en amerikansk studiotekniker och en fillipinsk passupp pojke. Billigare än så tror jag inte man kan få.
Här är låten. She's Generic Thief. En låt om att bli kär. En låt om att leva.
She's Generic Thief - Alexander
<<--- TRYCK PÅ PLAY KNAPPEN FÖR ATT SPELA
/Alexander Dangler
Are you alive?
Jag är vid liv, men jag har inte hittat Nemo. Blubb.
Det var nere i det stora blå. Dykandes i ett gammalt Japanskt världskrigsvrak. 29 meter ner. Det var där. Där fiskarna omringade mitt huvud som världen bestämde sig för att jag var skadat gods. Den kantstötta jag var ett minne blått. Nu var jag en söndertrasad kropp, dåligt hanterad under transport.
Tryckfallssjuka kallas det på dykarspråk. När massa vatten omringar dig och du är alldeles för långt hemifrån. Alldeles för långt från dagsljuset vid ytan. Då trycker vattnet musten ur dig. Bokstavligen.
Likt bubblorna i en Champangeflaska, så tvingar vattentrycket det kväve som normalt finns i huden ut i blodet. När man sedan råkar lagra sig själv lite för länge och sedan öppnar sitt eget årgångsvin för snabbt. Ja, då är det kört. Det bubblar över.
Två dagar senare befann jag mig i ett stort rör. Med en slang rakt in i armen, dropp hängandes över huvudet och en liten glasögonklädd läkare som tittade genom ett litet runt fönster.
Är du okej? skrek han men ljudet trängde knapp igenom den tjocka väggen där jag låg.
Jag nickade. Gav en tumme upp. Lyssnade på ljudet som syrgasmasken gjorde när jag sakta tog mina andetag. Tänkte på hur jag hamnat där. I ett rör i Filippinerna.
Sen tänkte jag att det blir nog svårt att hitta ett vykort från den här platsen. Fasen.
/Alexander Dangler
