F#ilippinerna

Jag har köpt en skitbillig gitarr. I Filippinerna. Och den har redan börjat revolutionera mitt liv.

Min bussresa till norr förbyttes i en 12 timmar båtresa söder ut på grund av dåligt väder (läs orkan). Likt alla andra platser i detta land till skolgård så var båten mest fylld med testosteronfulla kepsklädda tonåringar. Små kriminella gängmedlemmar. Men min gitarr var med mig.

I ett enormt rum skapat för dvärgar, fylld till bredden med hundratals våningsängar slog jag mig ner. Detta skulle bli mitt kommande hem under resans gång. Eller mitt Auswich, som en Finsk tjej jag mötte så opassande men ändå klockrent kallade det.

Jag började så smått klinka på gitarren. Dra en melodi. Spelade en sång. Spelade två.

Efter en stunds spelade blickade jag upp och fick se att min säng nu var en scen och det runt den stod en liten grupp av åhörare. Det var min koncert. En koncert som snart skulle bli en ända stor folkfest.

Det tog inte många minuter för att de lyssnande ungdomsförbrytarna skulle se sin chans att leka idol. Med egon och självförtroende större än förmåga. Men också glädje och hjärtan större än hat började de rappa. Med min gitarr och mina toner some beat.

Resan blev sedan inget annat än smått fantastisk. Med en gitarr i handen och en grupp framtida bankrånare hade jag så kul man kan ha i en guppande låda på havet.

Jag och min gitarr beger oss nu mot nya äventyr. En sång är skriven. En minikoncert bokad. Nu är nästa steg en studio och världsherravälde.

/Alex


Kommentarer
Postat av: Fathima

Haha, shit vad najs :) Jag förstår dom, jag älskar at lyssna när du spelar ;) Jag fick ditt kort från malaysia idag och belv sjukt överraskad och glad! När är det dags att komma hem igen? Puss

2009-06-30 @ 14:45:59
Postat av: Loua

"Eller mitt Auswich, som en Finsk tjej jag mötte så opassande men ändå klockrent kallade det."



Haha vadå?! ;] Då jag åkte den rostiga, en gång blåmålade farkosten mellan Calapan och Batangas, packade de verkligen in passagerarna i våningssängar skrämmande likt de på det ovannämnda lägret i Polen(håret reste sig en smula och utan en medveten tanke klättrade jag så långt bort som möjligt och hittade mig själv seglandes i hamn på räcket, intill livbåtarna med blicken över horisonten)…



Lasterna med kokosnötter skulle också med så det fanns ingen plats att gå miste om. Mänskor är förvisso Filippinernas största handelsvara, så logistiken bör ju vara effektiv...



politisk inkorrekt.? Knappast dock ocensurerad. ;]



//Loua

2009-07-12 @ 21:44:27
URL: http://www.baluns.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0