baralagomvilse

Kolkata var helt okej men jag kom dit innan ens spring rickshaw-killarna vacknat. Kolkata är den enda staden i Indien, vad jag vet, som fortfarande har de extremt inhumana handdragna cyklarna. Killar går på vägen och drar personer sittandes på en kärra. De sover på gatan om nätterna. De är de lägsta av lägsta i en stad som innehåller mer segrigation än de flesta.

Kolkata, tidigare känt som Calcutta, var den forna huvudstaden i det Brittiska koloniala Indien. Den så kallade Raj-tiden. Kvar från denna tid är extremt pampiga byggnader, ett helt okej vägnät och en brittisk storstadsarkitektur. Kvar finns även personer utan ben son sittandes på skateboardliknande rullbrädor putsar människors skor. Det finns kvinnor som lånar andras barn för att tigga om pengar till mjölk. Och så finns de handdragna taxina.

Kolkata lite sumerade den trötthet och nästan hat jag känt under den senare tiden i min genomresa i norr. Det är skitigt, luktar illa och är extremt fattigt. Men framför allt är människor inte särskillt trevliga.

Detta är tyvärr den bitta bilden av Indien. Det finns så många platser som är helt underbara i Indien!  Platser som jag blivit kär i, som jag vill återvända till och som jag alltid kommer minnas med glädje. Det finns människor i Indien som jag velat adoptera utav ren kärlek till deras värme, både resekamrater och lokala Indier.

Men i stora dra är Indien ett hata/älska land. Vissa har sagt att antingen hatar man Indien eller så älskar man det. Jag skulle säga att man definitvt älskar det. Och man kommer definitivt hata det.

Jag träffade en engelsk man på ett internetcafe bara ett par dagar innan jag lämnade Indien. Han summerade sin upplevelse såhär "Indien är ett land med bara hål-i-golvet toaletter och bajslukt överallt."

Min bild är nog mer nyanserad än så. 

Indien är ett land med höga berg och gröna risfält.

Långa palmkantade stränder och vackra soluppgångar

Människor som alltid skrattar och gärna lägger en arm om dina axlar

Indien är ett land med chicken masala

Färskpressad juice och currykryddad frukost

Indien är ett land där det alltid luktar skit och kiss

Där en promenad blir till en boxningsmatch med gatuförsäljare

Där en taxitur blir en prisförhandling stor som en riksdagsdebatt

Indien är ett land där man blir lurad på pengar

Stulen på saker

och visad till brorsans affär istället för museumet man ville till.

Indien är så mycket på samma gång. Så många människor, så många saker. Vissa jätte bra. Vissa riktigt dåliga.

Om jag åker dit igen får jag se. Vissa dagar hade jag sagt ja. Vissa dagar nej. Om jag åker tillbaka så kommer jag göra det för min bergsby Darjeeling, för mina frukostar hos Sonya. För mina biljardmatcher med Roomboy i Goa och för mina tidiga morgonar där jag fotade soluppgångar i Hampi. Det är det som kommer få mig att återvända.

Men nu är Indien historia. Jag är redan borta. I ett annat land. Där allt är mycket renare. Folk mycket vänligare. Thailand.

Tyvärr känns allt plötsligs så mindre äventyrligt. Så mer artificiellt och serverat på ett fat. Kanske var det därför jag bläddrade upp Burma i min reseguide och sakta började sukta efter nya äventyr....

Bus, tillräckligt i Hindi. Är ett ord som summerar min kännsla av 5 veckor i Indien.

Namaste

Le Routard