Det dröjde närmare ett och ett halvt decennium innan någon annan skulle försöka kopiera mastermindkidsen på Ericsson.

Kan SMS verkligen räknas som ett tekniskt framsteg?



Jag kan se framför mig utvecklingsmötet på Ericsson;

Utvecklar i runda glasögon: Jag tror jag har en lösning. Man får endast skriva 200 bokstäver.

Ibland glömmer man vad man precis skulle säga. Ibland glömmer man andra grejer. Som den dag då vi flyttade en gammal tant. Hon levde bara på bananer och öl. Sov gjorde hon på sin soffa eftersom hon tyckte det var onödigt med en säng.

Jag tjuvlyssnar alltid. Idag tjuvlyssnade jag på det dagis jag tillbringar mina dagar på. Två tjejer som kanske var 4 eller 5 stod för snacket. Och medan jag lyssnade lärde de sig precis vad man ska göra för att få som man vill.

Agnes: Kan jag få leka med stolen nu?
Sofia: Nej.
Agnes: Men om jag får leka med stolen nu så får du komma på mitt kalas.
Sofia: Okej. Här då! (överlämnar stolen)
En halv minut passerar.
Sofia: Kan jag få leka med stolen nu?
Agnes: Nej.
Sofia: Men om jag får leka med stolen nu så får DU kommer på MITT kalas!
Agnes: Ja! Här! (Lämnar tillbaka stolen)

/Alexander

Jag håller på att dö i förtid. Idag kom första symptomen.

Jag satt och torkade av ett matbord omringat av små små människor, allmänt kända som barn. Plötsligt ser jag saliv på bordet. Efter tre sekunder, som egentligen inte har något med tre-sekunders-regeln att göra eftersom jag inte planerade att äta salivet, så inser jag att det är mitt eget saliv.

Min mun är öppen. Min hjärna verkar dock vara stängd. I alla fall obemannad.

Jag är 21 år gammal. Med betoning på gammal.

/Alexander

Mitt liv är lite som en söndagsmorgon. Man vaknar upp och känner sig oinspirerad. Disk står kvar sen gårdagen. Huvudvärk. Solen börjar redan gå ner och man känner att dagen är försakad.

Jag väntar på att Måndag ska börja snart. Så länge MMS-trakaserar jag halva min telefonbok och jagar fasan på Djurgården.

/Alexander Dangler

Om man nu hade glömt att man bor i Stockholm när man klev av tunnelbanan i Skanstull så fick man snabbt en påminnelse. Denna konversation utspelade sig mellan mig och den trevliga, söta men ack så Stockholmska mäklartjejen;

Söta Mäklartjejen: Det där är sån där Kaffe Latte färg som var supermodern i början av 2000-talet.
Jag: Haha. Ja, men den ser ju helt okej ut. Det är tur att det inte är sån där tvådelad tapet med en bord mellan som var superpopulär i mitten av 90-talet.
Söta Mäklartjejen: Haha. Ja de är verkligen ute! Men om man åker utanför Stockholm, typ till förorten, så har folk fortfarande såna.
Jag: Vilken tur att jag aldrig lämnar Söder då!

Observerat av Alexander Dangler i en alldeles underbar lägenhet i hjärtar av söder.

...man hör denna konversation utspela sig på tunnelbanan någonstans mellan St Eriksplan och Fridhemsplan.

Brat 1: Märker du att han har färgat mitt hår lite ljusare?
Brat 2: Ne. Vadå? Bad du att han skulle göra det?
Brat 1: Nej. Han får fan göra vad han vill med mitt hår. Jag litar fullständigt på honom.
Brat 2: Men vadå? Klipper du dig alltid där eller?
Brat 1: Ah jämt. Alla som är nåt klipper sig där. Typ Viktoria Silversted. Alla.
Brat 2: Aha. Var ligger det någonstans?
Brat 1: På Karlavägen. Han är helt själv på hela stället. Asså rummet är rätt litet. Men han är helt själv.
Brat 2: Aha. Okej. Men det kan man ju förstå!

Sett och hört av Alexander Dangler som mycket förundrandes ställde sig frågan hur han själv passar in i sammanhanget...

Det var titeln på det jobb som turistmyndigheten i Stora Barriärrevet utanonserade när de letade efter en ny "vaktmästare" aka. backpacker/öluffare/dykare/softare.

Tror dock att jag hittat ett enklare jobb att kamma hem som även det måste anses som ett riktigt najs. Lira gura i en fabrik i Filippinera verkar vara ganska soft. Även om killarna verkar riktig utråkade....

"Om du slängde ihop dig själv och 49 andra personer på en öde ö. 50 personer totalt. Fråga dig själv, kommer du vara den som är ledare? Ledare av stammen. För om du inte är det. Då får du inte ligga."

- Killen med koll

Men jag är ju lite gay så här kommer ett HBT-inspirerat inlägg. Igår när jag lyssnade på radion hörde jag nämrligen om det allra senaste inom bögvärlden, nämligen asqueer.
Vi har länge haft homosexuella som lobbat för att få gifta sig i den kristna kyrkan. Vilket visat sig framgångsrikt. Detta har nu banat väg för en mindre grupp homosexuella som lobbar för större rättigheter inom asatron.

Wow. Snacka om att nischa sig! Inte bara är man språkrör för en HBT-grupp. Man är språkrör för en HBT-grupp som förespråkar mer rättigheter inom asatron.

Hade det inte varit för internet hade det här aldrig funnits. Jag lovar.

Tänk dig själv att försöka hitta en annan bög som också vill ha större rättigheter i asatron genom att sätta upp såna lappar man kan riva av på telefonstolpar.

"Hej! Du min käre asatro och bögvän. Jag skulle vilja starta en grupp..."

Tror inte det va? Fan va internet har gjort världen underbar ändå....

/Dangler

Jag har flygit en hel del i mina dagar men aldrig med en kille som denna. Sen har jag ju inte heller somnat med Ebba von Sydow i mina armar. Så vissa saker kanske bara händer på film...

Inkastade i ett underland blev jag och min vapendragare igår. Oanpassade till omgivningen. I ett försök att verka mindre social missanpassade konverserade vi oss igenom atmosfären. För att göra det redan påtagliga mer uppenbart frågar vi killen bredvid oss vad han lyssnar på för musik.

Kille bredvid: Vet du vilka Blink 182 är?

/Alexander Dangler

Det är sent men när du frågar mig
Om jag har en tidtabell
Svarar jag jag tycker det är synd att du måste hem ikväll
Men när du frågar mig vad sanning är
Om jag sagt dig sanningen
Så vet jag inte för den ändrar sig och ändrar sig igen

från "Kom i min fantasi" författad av Kenneth Gärdestad

En bild tagen från Ellis Island i NY där även en ganska medioker lunch intogs med min vän Robin. Utsikten kan man dock inte klaga på....

/Alex