På en tågetøystasjon


Det var kvavt och varmt i bilen. Svetten rann ner på pannan. Inte bara utav værmen men også av stressen att hinna till tåget.

Som vanligt hade vår oførmåga att disponera tid resulterat i en extermt stressartad situation. Nu satt vi, tre svennar som inlagd gurkor i en skruttig volvo på væg till tåget. Robert puttrade på som vanligt, men tiden høll på att rinna ut i sanden.
Inte ens två snilleblixtrar från huvudstaden, en avklippt långboard och Robert skulle kunna ta oss ur denna knipa.

John læmnades på stasjonen. Alex tog volvon till parkeringen, en nætt 2 kilometers løprunda dærifrån. Hjærtar bultade hårt innanfør trøjan nær Alex pinnade ner før veien. Norska rop och biltut hørdes nær han undvek sæmre livsøden gång på gång. Och på statsjonen gick det inte bættre. Ombygnationer, ersættningsbussar och framførallt normænn gjorde livet svårt før John Syltetøy. En førsvunnen Alex stod snart på dagsschemat.

En jakt likt den efter Afrikas diamanter kunde inte hjælpa John. Tåget var førlorat. Vi hade førlorat. Norge hade vunnit.

Nu sittar vi hær och vantrivs på en tågstasjon. En Syltetøy. En kub och en Alex.

Om tio timmar ær vi hemma. Stockholm -  snælla skænk oss ljuset, snælla ge oss frid

Med ångestladdade hælsningar från två besvikna hemlængtande barn

Alexander Dangler og John Syltetøy


Kommentarer
Postat av: Mamma Elf

Min käre son, nu är det måndag och du är tillbaks i Son. Det var helt fantastiskt att få ha dig hemma någon dag.... Snart kommer vi över och ser hur ni har det 'där borta'

2008-08-18 @ 12:34:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0