baralagomvilse

De senaste dagarna har jag stolt susat runt på min truck med en "Obama for Presiden"-knapp på bröstet. För de flesta har detta gått obemärkt förbi och för vissa har det väckt en viss agg. Men det jag mest av allt tar med mig är de broar den byggt.

Som igår när jag stannar min tjutande truck bredvid en kollega. "Heja Obama" ropar han till mig. Lite chockat säger jag något om att det nog ska gå vägen. Korridoren är tom. Han berättar att han hoppas att Obama vinner. Han är 40 år. Har bott i Norge i tio år och innan dess kom han från ett krigsdrabbat Irak. 

För honom innebär Obama hopp. Men på ett helt annat sätt än för mig. Han har familj här i Norge men han hoppas att få återvända till Irak snart. Jag frågar honom om han tror han tror den dagen kommer snart. "Jag hoppas det" svarar han. Men hans ögon är trötta och säger mig att hoppet om att få återvända är sedan länge en utopi. Men när han ser min knapp väcks ändå en gnista till liv. 

Vi har helt olika perspektiv på tillvaron men vi båda tror på samma sak. Vi hoppas båda på att Obamas väg kan leda oss till en bättre framtid.

Jag åker därifrån på min skakande truck, mot en bättre framtid. Idag började den framtiden.

God bless America!

//Alexander