När den journalistiska nerven tar vid...

Det är oroliga dagar i Thailands huvudstad Bangkok. Anhängare till den forrna premiärministern har gått till demostration. En demostration som nu urartat i kravaller mellan militären och de protesterande.

När jag nu, långt från händelsernas centrum sitter och äter mina stekta nudlar till lunch kan jag inget annat än lite känna ett sug efter att få vara där. Mitt i smeten. Jag kastar blickar bort mot den stora TV som rullar bilder från upploppen på gatorna jag bara dagar sedan vandrat. Oroliga kommentarer på Thailändska förmedlar en stämning av kaos och förbryllan.

Jag återgår till den konversation jag nyss startat med en trevlig thailändsk man. Men mina blickar vandrar ständigt bort från hans välkomnande ansikte och åter till TVn.

Kanske kommer militären hit avbryter han min nästan hypnotiska betraktande. Va? svarar jag yrvaket.

Taksin. Den förra premiärministern är här ifrån. Så kanske kommer de hit för att ta itu med oroligheterna.

En gnutta hopp i mig tänds. Kan jag då dit och kolla när militären är här eller är det  för farligt? Han tittar undrandes på mig. Ne det är nog inte så farligt för dig, du är ju Farang; En utlänning. Men varför skulle du gå dit?

För att se. För att observera svarar jag. Medans mitt drömska journalistiska hjärta snabbt bultar under min rosa t-shirt.

/Alexander

Kommentarer
Postat av: Fathima

:O

2009-04-14 @ 09:30:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0