Oh Canada

Eftersom det varit massiv anstormning i kommentarena och valdigt manga har bett om att fa veta vad som hande igar pa festen tankte jag dela med mig av lite snuskiga detaljer har pa bloggen.

Jag och Roomboy, min Indiska van satte kurs mot festen. Men efter en lang promenad, som han bedomde var 3 kilometer men som jag snarare skulle uppskatta till typ 700 meter kom vi fram till ett nerslackt party. Endast tre arga hundar och en gris motte oss. Min fobi for ormar blev lite paspadd nar Roomboy sa att det visst fan ormar pa den har vagen, och att han hade sett en. Vilket han ivrigt gestikulerade och med handerna visade storleken pa.

Promenaden forstatte istallet mot strandens barhak, Cafe del Mar (franska for resturang vid bergstoppen). Dar motte vi faktiskt upp med min kara Kanadensiska och och hennes kompis Ich (uttalash som I foljt av sch-ljudet i Dusch). 

De satt och chillade pa nagra kuddar vid stranden och rokte vattenpipa. Under en stjarnkladd himmel fick jag hora den fantastiska historien om Ich liv.

Nar Ich var 13 ar jobbade han som springpojke i en te-affar. En dag nar han var med sin mamma i en juvalbutik sag han ett foto pa en vacker kvinna. Det var en reklam for ringar. Han bestamde sig i det ogonblicket for att bli fotograf. Han ville ocksa ta fantasifulla portratt av vackra kvinnor. Sa han akte till Italien for att lara sig av varlden basta fotograf.

Sedan slog han sig ner i Indien. Han borjade jobba oerhort hart. Studerade alla proffsens tekniker och borjade forsoka fa kontakter i branchen. Nu ar han 27 ar och ager en av Indiens storsta fotoargenturer. 

Jag berattade om min egen fotografering. Han tittade mig i ogonen. Sedan sade han att jag kunde bli en verkligt stor fotograf. Det syntes i mitt satt att betrakta varlden. Kanske var det har mitt ogonblick som framtida fotograf. Det kandes sa nar han sade det.

Ich var en valdigt harlig man. Han var lugn och avspand och jag kande mig genast valkommen i hans sallskap. Men jag trodde da att det bara var en artighet som kom med hans personlighet. 
Men vi har spenderat dagen med att spela cricket ihop, ata middag och slappa och jag har verkligen fatt lara kanna en trevlig kille. 

Over maten diskuterade vi min resa, varpa Ich utbrast att jag maste stanna hos honom nar jag kommer till Delhi. Jag tog hans email och han sa att han har en enorm vaning i centrala Delhi. Jag kunde fa komma med honom till hans fotostudio och hanga dar nar han fotar.

En stor chans att fa se ett riktigt proffs arbeta har oppnat sig. En chans att fa lara kanna en an mer fantastisk person har infunnit sig. 

Och med kanadensiskan gjordes inga framsteg. Vi pratade, hade kul. Vi har hangt idag ocksa och hon har fortsatt tjata pa att jag ska med och parta ikvall. Men jag tror taget har gatt dar. Inget mig emot. Jag har hennes och Ichs email och i dem tror jag jag har hittat verkligt schyssta nya vanner.

Nu ska jag ta en liten snabb middag hos en Nepal-kille jag lart kanna. Sedan packa min vaska och sen kasta mig over till partyt med mina nyfunna vanner.

halsningar
Alexander


Kommentarer
Postat av: Mini

Bättre lycka nästa gång kompis!

Tack för vykortet, alltid lika roligt :)

En lite drygt en månad kvar på Asko för egen del sen är jag fri!

Ha det fortsatt toppen :)

Puss

2009-02-27 @ 21:30:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0