baralagomvilse

Jag var för ett par dagar sedan i Kanchanaburii. Staden är historiskt mest känd för sin järnvägsbro över floden Kwai. Bron var en viktig del i andra världskriget och byggdes av allierade soldater för Japans räkning för att fraka vapen från Burma till Thailand. Bron bombades i en av de mer avgörande delarna av kriget och har sedan dess fått mest uppmärksamhet genom en storslagen Hollywoodproduktion.

Vad som lockar många till Kanchanaburi idag är dock tigrarna. Mer en vandrande sägen än en faktisk informerande historia har jag fått höra från många håll om de berömda munkarna. Sägen har sig att en munk skulle ha sett dessa tigrar berövade på sin frihet. Upprörd, såklar, tog munken saken i egna händer och hjälpte dem rymma. Han lät dem sedan stanna i en grotta där han hjälpte de djur som var skadade och tränade dem starka igen.

Idag är tigrarna tama och besökare vallfärdar till denna grotta för att få en bild med tigern och munkarna.

Sanningen om munken som fritog tigrarna vet jag inte. Men verkligheten om detta tempel, Tiger templet, som det kallas är så långt ifrån en genuin upplevelse man kan komma..

Kommersialism, är ett bättre ord som beskriver denna upplevelse. Pikeklädda skötare med amerikanska dialekter. Planterade träd och artificiella kokospalmer. Munkar i solglasögon.

Men de tama tigrarna fanns där. Tillräkligt verkliga för att jag skulle kunna ta en bild och bli tillfredställd. Tempel finns det gott om så det räcker ändå. Jag var mest glad att jag inte blev uppäten. 

/Alex