Konsten att åldras med värdighet

Jag håller på att dö i förtid. Idag kom första symptomen.

Jag satt och torkade av ett matbord omringat av små små människor, allmänt kända som barn. Plötsligt ser jag saliv på bordet. Efter tre sekunder, som egentligen inte har något med tre-sekunders-regeln att göra eftersom jag inte planerade att äta salivet, så inser jag att det är mitt eget saliv.

Min mun är öppen. Min hjärna verkar dock vara stängd. I alla fall obemannad.

Jag är 21 år gammal. Med betoning på gammal.

/Alexander

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0