baralagomvilse

Han är så extremt ohjälpsam. Hans vänstra öga är lite rött. Som om det blivit träffat av en fluga när han kört motorcykel till affären. Jag frågar igen om jag kan få köpa en biljett till båten. Nej. Svaret är detsamma som tidigare. Jag sätter mig ner i den olidliga värmen igen. Svätten rinner ner för min panna. Samlar sig i en liten grop mellan mina bröst. Inte ens de lata Lao människorna orkar vila i värmen. Det är outhärdligt.

Jag gör ett sista försök. Nästan bönar om att få köpa en biljett. Mannen med det röda ögat stönar. Som om jag har förudmjukat honom. Som om jag på något sätt vanhedrat hans arv genom att få be om att köpa en biljett till båten.

Klockan är 11 nu. Jag har väntat en timme redan på att få köpa min biljett. I värmen har jag väntat. Min macka har förvandlats från ett smakfullt mål till en degig klump. Mitt forna kalla vatten är mer lämpat för te nu. Och mina skor de stinker av svettlukt. Jag hoppas ingen annan märker och tittar mig om. Men de få människorna som vågat sig utanför skuggans sköna skydd ser lika utslagna som jag är.

Sju hundra tusen ropar mannen från sitt lilla bås. Vad vill han tänker jag. Sju hundra tusen vad. Grader? Det är varmt, men inte kan det vara så varmt. Hallicunerar jag. Är vi på mars helt plötsligt.

700 000 KIP för båten till Luang Prabang. Skojar han tänker jag. Likt en gubbe som gnetat sig genom livet reser jag mig upp. Det känns som om jag bär ett ok av bly. Jag går fram till mannen och möter hans blick. Det röda ögat stirrar tillbaka på mig.

Han menar allvar tror jag.

Du kan få åka med båten för 700 000 säger han igen. Ett svar till mitt ansiktsuttryck som mest fastnat i ett förbryllat tillstånd. Vad hände med de hundra femtio tusen som du sa för en timme sen? fräser jag tillbaka. Sur som en mjölk som stått för länge i solen.

Mannen med ögat rycker lite på axlarna. Det kom inga personer. Du får betala båten själv. Fråga de där, de kanske vill åka. Så pekar han med huvudet mot en grupp ryggsäcks klädda falanger; utlänningar.

Jag släpar mina fötter över dit. Gör ett halv hjärtat försök till att agera Apollo reseledare men misslyckas totalt. Ingen vill med mig. Kanske är det svettlukten från mina skor som skrämmer iväg dem.

Jag kastar mig på jeep istället. Sur på världen omkring mig. Arg på mannen med det röda ögat som fortfarande står och skriker priser ut i intet. Bilen rullar iväg och dammet virvlar upp och färgar den redan varma luften gul. Jag hatar Laos och allt som det står för just nu.

Ett kommunistiskt skitland. Där folket är lata. Där ingen är hjälpsam. Där det bara finns ett av allt. En öl. En mobiloperatör. En sketen jävla båt.
Där ingen tar risker. Där du står själv och båten ligger kvar i hamn.
Ett öga som är rött. Ett öga som är vitt.

Det är baksidan av rött; Det är Laos.

Av Alexander

Som svar till Anonym:
Jag har delade meningar om Laos än så länge. Men ska jag vara rå och ärlig så tycker jag att det är ett land som har tittat på sin granne Thailand och stulit dess priser, stulit dess affärside och stulit dess turism. Men också ett land som tittat på sin granne och glömt att ta lärdom av dess tusen leenden, tusen skratt och tusen tack.
Laos har sina sidor. Det finns människor här som är nästan löljligt snälla. Som är nästan jobbigt trevliga. Det finns ställen som är vackrare än vykort. Renare än sjukhus. Det finns mat som är godare än guide Michelline krogar och juice som är sötare än socker.
Sen finns det en mentalitet. En kultur och ett tråkigt, långsamt och ogästvänligt Laos.

We have bigger houses but smaller families;

More conveniences, but less time;

We have more degrees, but less sense;

More knowledge, but less judgment;

More experts, but more problems;

More medicines, but less healthiness;

We've been all the way to the moon and back,

but have trouble crossing the street to meet the new neighbor.

We build more computers to hold more information to

produce more copies than ever but have less communication.

We have become long on quantity,

but short on quality.

These are times of fast foods but slow digestion;

Tall man but short character;

Steep profits but shallow relationships.

It's a time when there is much in the window,

but nothing in the room.

Flyget steg från Bangkok och tog mark i Chiang Mai idag, Thailands näst största stad. Här sitter jag nu och inväntar världens största vattenkrig. Den 13-15 April infaller nämligen det Thailändska nyåret som högtidsmässigt firas genom att alla beter sig som 6 åringar och kastar vatten på varandra.

Chiang Mai ska tydligen bjuda på några av de bästa vatten slagen skådade i detta land. Men i väntan på att bli dyngsur så har jag bestämt mig för att fly staden några dagar. Jag snörar på mig skorna och vandrar ut i vildmarken imorgon för att träffa lite infödingar och känna mig mer som hemma.

Glad påsk!

Alex

Under en simtur tillsammans med två halvnakna ADHD barn smidde Niklas och Alexander vad som sklle komma bli en masterplan utan dess like. 

Nedslagna, hela ganget, pa en av ons alla barer satt vi och drack nar skymningen slot sig om oss. En Thailands kvinna vid bordet intill borjar plotslig, till synes utan anledning att fotografera John med sin mobil. Snall som jag ar gav jag aven henne Johns nummer i hopp om att en Disney-romantiker skule kunna ta sin borjan.

Kvinnan lamnar oss och det ar nu planen pa allvar kan sattas igang. Niklas och Alexander ror sig mot hakets nedervaning dar kontakt med en ytters gangsterliknande Thailandare etableras. Mot en ols betalning gar denna man med pa att involveras i vad som ska komma bli arhundradets bus.

Sakta atergar alla till att dricka hinkar med saft och prata skit med varandra nar Thailandaren framtrader. Han narmar sig en forbryllad John.

- You need to pay for the girl!

John tittar an mer forbryllat pa mannen samtidigt som en radsla borjar smyga sig in.

- The girl with the pictures. Its my girl and now you need to pay!

John tittar sig runt och vid det har laget har de flesta av oss svart att halla minen. Ganska snabbt gar det upp att det inte var nagon Thailands hallick. John var inte skyldig nagra Bat.

En lattnadens suck och en feting April April kunde dock horas over hela on nar ett gang glada ungdomar fortsatte festa in i nattens smatimmar.

/Alexander Dangler