Oh Canada
Eftersom det varit massiv anstormning i kommentarena och valdigt manga har bett om att fa veta vad som hande igar pa festen tankte jag dela med mig av lite snuskiga detaljer har pa bloggen.
Sedan slog han sig ner i Indien. Han borjade jobba oerhort hart. Studerade alla proffsens tekniker och borjade forsoka fa kontakter i branchen. Nu ar han 27 ar och ager en av Indiens storsta fotoargenturer.
Jag och Roomboy, min Indiska van satte kurs mot festen. Men efter en lang promenad, som han bedomde var 3 kilometer men som jag snarare skulle uppskatta till typ 700 meter kom vi fram till ett nerslackt party. Endast tre arga hundar och en gris motte oss. Min fobi for ormar blev lite paspadd nar Roomboy sa att det visst fan ormar pa den har vagen, och att han hade sett en. Vilket han ivrigt gestikulerade och med handerna visade storleken pa.
Promenaden forstatte istallet mot strandens barhak, Cafe del Mar (franska for resturang vid bergstoppen). Dar motte vi faktiskt upp med min kara Kanadensiska och och hennes kompis Ich (uttalash som I foljt av sch-ljudet i Dusch).
De satt och chillade pa nagra kuddar vid stranden och rokte vattenpipa. Under en stjarnkladd himmel fick jag hora den fantastiska historien om Ich liv.
Nar Ich var 13 ar jobbade han som springpojke i en te-affar. En dag nar han var med sin mamma i en juvalbutik sag han ett foto pa en vacker kvinna. Det var en reklam for ringar. Han bestamde sig i det ogonblicket for att bli fotograf. Han ville ocksa ta fantasifulla portratt av vackra kvinnor. Sa han akte till Italien for att lara sig av varlden basta fotograf.
Sedan slog han sig ner i Indien. Han borjade jobba oerhort hart. Studerade alla proffsens tekniker och borjade forsoka fa kontakter i branchen. Nu ar han 27 ar och ager en av Indiens storsta fotoargenturer.
Jag berattade om min egen fotografering. Han tittade mig i ogonen. Sedan sade han att jag kunde bli en verkligt stor fotograf. Det syntes i mitt satt att betrakta varlden. Kanske var det har mitt ogonblick som framtida fotograf. Det kandes sa nar han sade det.
Ich var en valdigt harlig man. Han var lugn och avspand och jag kande mig genast valkommen i hans sallskap. Men jag trodde da att det bara var en artighet som kom med hans personlighet.
Men vi har spenderat dagen med att spela cricket ihop, ata middag och slappa och jag har verkligen fatt lara kanna en trevlig kille.
Over maten diskuterade vi min resa, varpa Ich utbrast att jag maste stanna hos honom nar jag kommer till Delhi. Jag tog hans email och han sa att han har en enorm vaning i centrala Delhi. Jag kunde fa komma med honom till hans fotostudio och hanga dar nar han fotar.
En stor chans att fa se ett riktigt proffs arbeta har oppnat sig. En chans att fa lara kanna en an mer fantastisk person har infunnit sig.
Och med kanadensiskan gjordes inga framsteg. Vi pratade, hade kul. Vi har hangt idag ocksa och hon har fortsatt tjata pa att jag ska med och parta ikvall. Men jag tror taget har gatt dar. Inget mig emot. Jag har hennes och Ichs email och i dem tror jag jag har hittat verkligt schyssta nya vanner.
Nu ska jag ta en liten snabb middag hos en Nepal-kille jag lart kanna. Sedan packa min vaska och sen kasta mig over till partyt med mina nyfunna vanner.
halsningar
Alexander
TV-spelskvall
Har varit en lung dag. Va fan annars egentligen, det ar ju semester.
Dagen borjade med mini-aventyr i smaskala. Tre stycken promenader till den lilla affaren gjorde jag for att fa tag pa en tvattlina som de forsatte lova skulle komma till affaren med en springpojke strax. Darav de manga besoken.
Tillslut fick jag min tvattlina och kunde borja min tvattdag.
Man maste anda alska Indien lite nar man kan kopa 10 stycken engangspasar med tvattmedel, ett 10 meter langt snore att hanga tvatten pa och en nagelsax for 14 kronor. Helt overkomligt maste man ju anda saga. Passade pa att pruta ner priset pa en stor flaska Banaboat solskydd fran 30 kronor till typ 28kronor. Det ar ju anda en principsak att pruta. Aven om mitt samveta sved lite nar man sag att killen tyckte det var halvjobbigt att behova sanka priset med tva kronor.
Dessutom delar jag lite sa pre-newsflash aktigt med mig av att jag kanske har hittat den ratta. Tog namligen eftermiddagen i akt att lara kanna hotellets "roomboy" (vad nu det ar, men han kallade sig sa). Spelade biljard och drack Limca, en coca-cola lask med limesmak. Helt okej faktiskt.
Vid solnedgangen slog vi oss bada ner pa stranden och sag den runda bollen nastan falla ner bakom en palmkantad o. Som sa ofta hamnade vi i en diskussion om tjejer. Han hade 3 stycken, jag hade inga. Sa han bestamde sig for att ta mitt ode i sina egna hander och ropade pa henne. Hon som ska bli min framtida fru.
En Kanadensisk tjej, 20 ar fyllda och valdigt sot slog sig ner. Hon var har ensam, precis som mig. Det var min kamrat roomboyen a.k.a min matchmaker tydlig att forkunna.
Nar vi alla reste oss upp for att ga sa fragade hon mig om jag ville komma till festen ikvall. Jag sa att det kanske jag gor, varpa hon tog min hand. TIttade mig i ogonen. Tog upp ett hagelgevar och skot mig i hjartat.
Inte alls. Men nastan. Vara ogon mottes definitift. Och hon var valdigt tydlig med att be mig komma pa festen ikvall sa vi kunde traffas igen. Definitivt.
Ikvall ska jag fria till henne. Tror ni det funkar? Hon ar ju anda kanadensika...
Kar och galen i Goa
halsningar
Alex
Bilder fran ett avsked
Ida pa vag ifran Palolembeach, foljeslagen av en Indier pa cykel. Saklart!
Friheten kom sa antligen efter en vecka. Det har varit supertrevliga dagar med Karin och Ida. Vi har slappat och tagit det lugnt. Nu tar jag istallet min ryggsack och beger mig mot lite aventyrligare turer runt templena i Hampi.
//Alex
Knasigkvall, nu flyr jag Goa
Min ensamhet forbyttes snabbt igar mot sallskap. Nu forholl det ju sig istallet sa att sallskapet var helknappa.
Det var en salig blanding av en Rysk miljonar. En kvinna som han lart kanna pa internet och hennes alskarinna. Som fran borjan blivit kar i hennes 16 ar yngre pojkvan. Och det var bara borjan pa det invecklade forhallandet de hade....
Det var ett ganska knappt gang. Sa idag bokade jag en biljett till Hampi till pa torsdag. Antligen kommer jag ivag och far se lite mer av det riktiga Indien.
//Alexander
Dagens Robert - "Swedish Family" som pa ryska betyder en familj dar alla har sex med varandra.
Ensamma Hemma
Mycket underskattad film fran min uppvaxt. Nu mer en beskrivning om hur jag kanner mig for tillfallet.
/En ensam man pa en strand i Indien
Dagens Bildkap
Karin naivgerar oss till en strand som var kass, plus att jag var tvungen att ga upp tidigat som fan. LIte Titanic-romantik och en delfin som hoppade over hela baten lyckades vi dock se. Tyvarr fick jag inte med hoppet pa bild....
Resans verkliga harding Karin. Dyker garna ner i Indisk mat och ar inte radd for att prova vare sig det ena eller det andra.
Fiskare som precis har varit ute och forsok fanga ett odjur. I den lilla viken som vi stannar i finns en legend om ett sjomonster som heter Tikki Mahjar. Tyvarr inneholl dagens fangst bara en haj och typ en miljon smakrabbor.
Tiger, var privata battaximan pa sin bat Ganish.
Explorer/Photographer..../TV-Producer
Sitter på verandan till min enkla men ack så paradisliknande hydda. Maldiverna står det med röd min text på mitt, fina oceaniska önamn tänkte jag tills jag gick förbi Ibiza huset.
Dagens spenderades på en strand lite längre bort. Vägend tillbaka i en liten Rikshaw, den trehjuliga telfonkioskliknande mopedtaxin. Det bor ju rätt många i Indien men min gissning är att det skulle bo ännu fler om de inte körde så jävla galet hela tiden.
Vägen kantades med kosor. Inte sådana vita och svarta som man ser på bredgottpaketet utan bruna, helsvarta och vita kosor. De verkar på något sätt lite mer snälla än de svenska kosorna. Kanske tror de mer på karma?
Tankarna har i annars förts till Robinson idag. Inte den där borttappade snubben som upptäckte Amerika (läs. Indien). Nej det där tv-programmet på SVT. Just det. SVT. I begynnelsens tid när Robinson var varje svensk angelägenhet.
Programmet för de väldigt få som aldrig bekantat sig med det består i att ett gäng människor som aldrig skulle passa ihop, aldrig klara sig själv, extremt extremistiska, kontroversiella och exentriska kastas ut på en öde ö med ett lyxhotel på andra sidan från den strand de bor på.
Lyxhotellet vet de inte om utan det är något som den svenska kvällspressen som bor på ön tar upp de dagarna de har lite att skriva om.
I programmet ingår diverse tävlingsmoment som att stå upp länga, kasta en sten, simma lite. Ganska basala moment kan tyckas. Men allt görs spännande i och med att deltagarna bär olikfägade t-shirts och trummusik spelas i bakgrunden.
Hela programmet leder så småningom upp till en punkt där personen som stannat längs på den kritvita stranden kantade med kokosnötspalmer och klarblått vatten vinner enn miljon kronor.
Verkar det inte lite knäppt att göra ett program om att stå ut på en plats dit typ en halv miljon svenskar åker varje år för att ta semester. Borde inte programmet handla om något jobbigt istället?
Man tar en bunt ungdommar. Kastar in dom i världens största frysbox. Låter dom leva på sallad och vitt bröd i ett halvår. Varje vecka röstas en person ut som inte jobbar tillräcklig hårt, eller som inte varit smart nog att bilda pakt med chefen. De måste bo i ett kallt hus som inte är speciellt rent. Bråk och intriger uppstår och en kille får någon konstig sjukdom.
Vänta lite. Jag kanske har något stort på gång här. Måste sluta skriva innan någon annan snor Expediton Asko iden.
Skepp och hoj!
Alexander Dangler
Dagens bildkap
En flicka gar pa lina pa stranden. Jag testade senare, det var hur latt som helst. Det bara ser svart ut...
Nyfunna vanner fran Chile bygger en elefant och berattar lite om Chilensk skidkultur, hur det ar att bada med elefanter i Indien och uppmanar mig att borja vindsurfa. Trevligt gang med begransade kunskaper i Engelska, vilket gjorde att jag kunde briljera med min superba Spanska.
Framtida planer
Alice: Would you tell me, please, which way I ought to go from here?
The Cat: That depends a good deal on where you want to get to
Alice: I don’t much care where.
The Cat: Then it doesn’t much matter which way you go.
Alice: …so long as I get somewhere.
The Cat: Oh, you’re sure to do that, if only you walk long enough.
En konversation från boken Alice i Underlandet av Lewis Carrol.
Nu har jag hittat hem känns det som. Stranden, Indierna och maten börjar kännas hemtam. Framförallt har jag börjat trivas.
Det expoaterade och skitiga Goa som till en början mötte mig har börjat tyna bort och fram kommer en helt annan bild. En gemytlig och trevlig stämning.
Jag spenderar dagarna på stranden läsandes och badandes. Emellanåt varvar jag med en bit mat på något av de otals strandkafeerna. Jag tar en fiskgryta på traditionelt Vindaloo vis som är så typiskt för Goa. Mannen som serverar maten försäkrar mig om att den inte är starkt, men min tunga vill annat. God är den definitivt dock.
Nu har jag börjat planera lite smått för mina framtida eskapader i Indien. Ligger med Lonely Planet på magen och spejar ut platser, aktiviteter och annat att ta finkamma på min resa mot norr.
Ser ut att bli en resa upp till Dehli, Agra, Varanasi och Calcutta i de mer norra delarna av Indien. Ska försöka dyka ner mer i kulturen, kanske se mer av hinduismen, yoga och ge ett försök till att lära mig laga den goda maten.
Indien är ett stort och spännande land med ofantligt mycket att se. I mina utbyten med andra turister har jag blivit så inspirerad att resa vidare att det nu känns som om jag måste hålla tillbaka för att inte bli helt lost i Indien.
Det finns en hel värld till där ute och om jag ska hinna med att se lite av den också så måste jag nog dra vidare. Mot mitten av Mars har jag som tanke att börja dra mig mot södra asien och göra lite klassiska backpacker fotspår på min karta.
Alexander
Bilder fran Goa
Ida, resekompanjon for tillfallet i en lite udda (i vasterlandsk mening) prydd bat...
Delfinsafari pa morgonen
Solnedgang och fotboll pa stranden
Bostad for tillfallet.
Karin lurar Ida med en snacka pa stranden
Hyresvard a.ka fifflare. Men anda ratt schysst kille. Satt och delade historier om tjejer, drommar och livet.
Hollands kille med Indien erfarenhet. Delade med sig om trevliga historier om resor, inte sa trevliga historier om motorcykelolycker (se saret pa armen) och bara en skon stund med hundarna. Fick rikligt med inspiration av denne man att resa vidare i Indien och lite mer oturistgt outforskat omrade.
Goa
Det blev inte många timmar i Mumbai för idag bar det av mot Goa.
Efter en skakig flygfärd och en timmes taxiresa kom jag fram till stranden i Palolem.
Det tog första bästa rum och fick betala mycket mer än jag hade behövt. Men det gav mig istället tid för att vandra ut på stranden när solen höll på att gå ned. I det tillfället kändes stranden som ett paradis.
Tog en Indisk kycklingmiddag på en servering vid stranden. Maten var god, havet var rödfärgat vackert och min middagsdejt var snygg. Hade flörtat (läs. snarare tvingat) mig till bords hos en ensam fransk tjej. Hon såg väldigt bra ut men hennes engelska var sämre.
Har mött upp med min vänner Ida och Karin här på stranden. Nu ska jag koppla av ett par dagarn, njuta av ledigheten och sällskapet och sedan börja planera nya äventyr...
//Alex
Mumbai
Landade ikväll i en av världens största städer, för oss svenskar mest känd som Bombay. Flög med AirArabia hit. När jag väl hittat mitt säte i planet följde ett kort bönutrop på arabiska. I stunden kändes det lite som jag köpt en biljett på första raden i en terrorist attack. Men tre timmar senare landade vi.
Första intrycket av Indien var ett land som gör lite tvärtom. Indien ligger i en halv tidson och är fyra och en halv timma före Sverige. Lite som i Harry Potter där man tar tåget mellan stationerna kan tyckas. Plus att dom kör på fel sida av vägen.
Bombay känns som kontrasternas stad, det lilla jag sett. Kvarteren vi färdats genom med taxi från flygplatsen är extremt fattiga. Människor praktiskt taget bor på gatan. Många tigger. Hemlösa djur springer omkring överalllt. De så med Indien förknippade trehjuliga-moped taxina åker runt överallt. Mitt bland allt så dyker stora kontorskomplex upp som svampar. Inglasade futuristiska byggnader bredvid skjulliknande hem.
Indierna verkar trevliga. En viss språkförbistrinng smyger sig dock in ibland. Pojken som körde mig från flygplatsen sa "No english, Sir" på en engelska som mest liknade Apu i the Simpsons. Man känner sig lite som Elton John när alla kallar än Sir. Lite gay och adlig.
Om jag minns rätt läste jag en gång i Times för ett par år sedan att taxichafförer i Indien är världens största yrkeskår. Tror dock inte de har någon fackorganistation.
Ska sova nu. Imorgon bär flyget av till Goa.
God natt hälsar Alex från Bombay
Dubaiast
Idag vaknade jag upp i en bok. Guiness Book of Records. Jag vaknade upp i Dubai; staden där allt är stört, bäst och vackrast.
Här i Dubai finns världens högsta hus. Världens största köpcentrum. Världens lyxigaste hotell. Världens största akvarium. Världens största nöjespark. Ja nästan allt är världens nångonting....
Det är svårt att tränga bortom de dyra bilarna och pengarna i Dubai, och när man väl gör möts man inte av en vacker syn. Här finns ingen spännande historia eller vacker natur. Istället finns en stad som vilar på stora ojämlikheter mellan de som bor här. Invandrare från fel länder tjänar ingenting medan invandrare från rätt länder tjänar alltför mycket.
Men tvingar man sig att acceptera den bilden finner man en ny del av Dubai. En del som välkomnar en med öppna armar.
Dubai är en trevlig stad att turista i och en perfekt inkörsport till en annan del av världen. Här finns det traditionella inom islam blandat med en västerländsk vardag. Dubai är organiserat, rent och modernt. Människor pratar bättre engelska här än den kringvandrade svensken på medborgarplatsen. Och med 0% (!) kriminalitet är det en perfekt stad att gå runt och strosa i själv.
Ta dig hit och se en udda mix av minglande miljonärer från Europa och vitklädda Shejkar.
Om du råkar ha en kvarts miljon på bankkontot kan du till och med spendera en helg på ett hyfsat hotell här....
Med oändlig tacksamhet till min guide, vägvisare och vän; Karim!
/Alexander Dangler
Världens högsta hus i Dubai, nästan en kilometer hög och typ dubbelt så högt som världen näst högsta hus. Allt i ett land med typ hur mycket öken över som helst....
Fredagen den 13:e...läskigt värre.
Första dagen på resan. Jag tar planet ner till Dubai från Stockholm.
Sätter mig ner i planet och börjar få ovanligt många blickar från passagerarnen framför. Inte ser jag väl så suspekt ut i min huvudtröja tänker jag. Blickarna fortsätter dock att komma.
Sedan vänder sig killen om och frågar mig om jag gått på Södra Latin. Jo det har jag svarar jag, varpå det visar sig att det var en kille från en parallelklass.
Världen är allt liten. Vilket fick mig att tänka på en gång jag var i London för några år sedan. Vid en guidad tur fick jag då veta att vem som helst i hela världen kan ställa sig på Picadilly Cirkus, och det kommer inte ta mer än 15 minuter i genomsnitt innan de stöter på någon de känner.
Hybrisguide i London må hända. Men jag proklamerar nu flight YP3319 Stockholm - Dubai som platsen där man möter vänner och bekanta.
Testa själva. Det lilla jag har sett av Dubai på vägen från flygplatsen verkar definitivt värt ett besök.
Packat och klart
Bollywood here I come! Nu har jag bokat min expedition. Ordet resa kändes förlegat och omodernt så jag tilltog det lite mer trendiga 1800-tals ordet Expedition. Så på fredag tar jag mitt pick och pack och flyger till Dubai. För att sedan på Söndag bege mig vidare mot Bombay.
I mitt eviga slösurfande lyckades jag såklart sedan hitta nedslående nyheter. För på TravelNews presenteras statistik som visar att både Dubai och Bombay ligger på listan över världens 10 dyraste städer att övernatta i. Kul tänkte jag och började leta efter bra tältplatser på google earth.
Men nu ska jag bara vara lycklig för äntligen kommer jag iväg. Men lite småpirrig är jag. Min ormfobi botades inte genom att lusläsa igenom alla Wikipedia artiklar som fanns i ämnet. Så nu får jag istället leva med min fobi, medvetandes om att den dag jag faktiskt ser en orm kommer jag veta exakt hur stor risken att dö kommer att vara...
Nej, nu ska jag laga lite käk. Sedan ut och shoppa provianter och förnödenheter.
/Alexander
Livskris
Det var nästan så att jag ville dränka mitt liv i vin i kväll. Först så missade jag tunnelbanan och fick bittert stå och vänta ute i kylan. Fast jag egentligen hade kunnat vänta inomhus. Men jag kände mig matyrisk och ställde mig själv på perrongen. Allt för att bättra på mitt lidande.
Som dock inte blev bättre när jag kom hem. För när jag ska gå in för att boka min biljett till friheten, som jag spanat in under en längre tid, så har den blivit hutlöst dyr. Jag ska inte riktigt sträcka mig så långt som att jag grät, vilket jag oftast bara gör när Extreme Home Makeover är på tv. Men jag mådde dåligt. Än värre kanske jag måste skjuta på min resa några dagar nu för att inte behöva betala ett skäligt pris för att skräpa ner miljön.
Så här sitter jag lite deprimerad. Jag önskar jag kunde ha sånt där argt sex som gör att man mår bättre igen, men det finns ingen som kan ställa upp.
Bäst att gå och lägga sig, hänge sig åt sitt nya beroende; tv-serien Entourage, och sedan somna in.
I morgon ska bli en bra dag!
ps. Tack för din kommentar Linn! Den borde ge en hint till de flera hundra andra läsarna som inte lämnar kommentarer att om man inte gör det så kommer jag personligen att lägga in en i deras namn. Där kommer jag skriva jätte pinsamma saker som avslöjar hemligheter i deras liv.
För att svara på din fråga så har jag inte rest än, men ska göra så nästa uke. Men jag tror det blir gøy! Klart jag kommer tillbaka! kram
Ty Pennington är programledare för tv-serien Extreme Home Makeover.
Vilse i sminklogen
En total remake är väl att ta i, men idag gjordes den första stora grafiska förbättringen sedan lanseringen av denna hypade blog. Den nya designen har tagits väl emot av de tre stadiga läsarna vi har. Nu hoppas vi att det skrivna materialet ska kunna hålla samma höga klass som tidigare.
Väl bemött!
Snygg-Alex
